tomt..

Det dalar ner, ner, ner... Det gör ont i magen och det snurrar i huvudet. Inte en droppe alkohol men endå känner jag mig så här.. Väntar, väntar på att något ska hända, att något ska få det att försvinna, det där mörka som jag ser komma sakta men säkert.. Vet inte om jag är tillräckligt stark för det här!

vart är min skyddsängel nu? Som ska hjälpa mig när det gör ont och allt är borta.. Som ska göra så att det känns lättare när allt är tungt, stå vid min sida och göra mig starkare.. vart är du?

Var det kanske dig jag såg i söndags natt, när jag trodde att jag inte skulle orka med att det gjorde så ont? Var det du som ville visa att du fanns där även fast jag inte alltid såg dig? Det skrämde mig men jag hoppas att det var min skyddsängel som bara ville säga hej när allt kändes så svårt.