ensam...

Ensam i lägenheten.. redan när jag hörde dörren slå igen började trycket i bröstet komma tillbaka, sakta sakta.. Knuten dras åt hårdare och jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka längre..

Känner inte för att prata med någon för jag vet inte vad jag ska säga för att någon ska förstå hur jag känner just nu, är rädd för att jag ska bli ner petad och att ingen ska förstå hur det egentligen kommer sig.. jag skäms, känner mig misslyckad! Hur lyckas jag alltid hamna i de här situationerna? vad gör jag för fel? Något måste det vara som inte är rätt, eftersom att alla försvinner förr eller senare från mig.