Tänk om...

tänk om man hade kunnat spola tillbaka tiden,
tänk om man hade kunnat se in i framtiden,
tänk om man hade kunnat lära sig att uppskatta det man har,
tänk om man hade kunnat bry sig mer om saker innan dom är borta....

Det finns så många olika: tänk om...

Men hade världen verkligen kunnat vara den samma då? Hade man någonsin kunnat bli starkare som människa om man hade kunnat lyckas undvika alla fel och alla djupa hål under livets gång? Är det inte alla svåra saker man går igenom som gör att man växer?

När allt känns som tyngst, det är svårt att andas och hållet blir djupare och djupare.. det är då jag tänker på andra människor, det finns dom som har det mycket värre, som inte har någon alls, utan som är helt ensama och som måste leva livet utan någon som håller en om ryggen..

Att vara ensam skrämmer mig, det skrämmer mig så fruktansvärt mycket... Att inte ha någon att krypa ner i soffan med om kvällarna, pratab om dagen som varit, dela allt med... Men att gå och tänka så hela dagarna det får mig inte att må bättre, för inte är det väl så? Aldrig kommer jag vara helt själv!!

Tack för att ni finns där för mig när allt känns svårt <3