sjuka tankar...

Igår när jag var på väg över gatan för att möta upp bella innan träningen mötte jag en liten tjej, hon var kanske runt 11-13 år.. min första tanke som slog mig var: vad gör hon ute helt själv så här sent?! Hon frågade mig om vägen till trädgårdsgatan och jag visade henne rätt riktning, hon hade varit och handlat på netto.. Andra tanken var: vem f*n skickar ut sitt barn helt själv för att handla?!

Så här i efterhand kommer då den tredje tanken: Varför i helvete ska man inte kunna släppa ut sin tonåring kl 7 en tisdags kväll? det är ett sjukt samhälle vi lever i där alla tjejer/kvinnor lever i så kallad "vardagsrädsla". någon som har blivit så normalt allt hälften inte ens tänker över det.. En blick över axeln när man känner att det är någon bakom.. Är det en av samma kön då sänker man helt plötsligt handen och den krampaktiga tagen runt nycklarna mjuknar.. Är det däremot en man, då ökar man farten och famlar efter tlf.. Undviker att gå igenom parker och tar gärna omvägar hem, och känner sig som mest tryggast med en djur i koppel med sig eller en väninna vid sin sida..

Om jag tänker efter riktigt noga så har det nästan alltid varit så, även fast man aldrig har kännt sig riktigt hotad tidigare har man alltid varit på sin vakt, gärna lite extra om man möter någon mörkklädd på en lite mörkare gata utan några människor.. Att killar inte har dom här instinkterna är rätt så givet, för vad har dom att vara rädda för? Hur ofta läser man eller hör man om att en kille har blivit misshandlad och våldtagen i en park?

Sjuk värld vi lever i! Och jag ska göra allt jag kan för att känna mig tryggare, det är min stad med, min gata lika mycket som alla andras...