Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker Och tron är ofta den som ger oss styrka Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv När ångesten och ensamheten kommer
varför fortsätter man, när man vet att i slutändan är det
ändå en själv som sitter där utan någonting, tillbaka på ruta ett...
Är det de som kallas självplågeri kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar