Vill att känslan av oro och rastlöshet ska försvinna, att jag oxå ska hitta "lugnet" som alla andra tycks hitta.. Men tror och vet innerst inne att den kommer så småningom, sen när jag gjort mycket mer än vad jag gjort hittills..
Samtidigt som jag känner allt det här.. Ja så känner jag mig avundsjuk, avundsjuk på alla som har någon.. Som har en "egen" familj, ett "eget" hem.. Tillsammans med någon som dom vill vara med, som dom kan krypa upp hos i soffan, mysa ner med i sängen, prata skit med medans dom lagar middag..
Blir inte klok på allt som snurrar, försöker få grepp om det men ju mer jag prövar desto svårare tycks det vara att hålla fast vid något..
Inte en enda är vaken när jag svävar förbi
och jag låter världen veta att de här är mitt liv.
De här är mitt liv
Jag lever min dröm
Jag har tagit mig hit
Utan någon rast eller sömn.
och jag låter världen veta att de här är mitt liv.
De här är mitt liv
Jag lever min dröm
Jag har tagit mig hit
Utan någon rast eller sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar