Tidigare idag kände jag mig bra, tidigare idag kände jag mig stark.. Tidigare idag kände jag till och med att jag skulle klara av det här utan någon mer ångest eller gråt..
Men nu är det inte "tidigare idag" längre... Ångesten kommer i vågor och det känns som en ända stor tsunami inuti mig.. varför stannade jag inte i höstas? varför skulle jag vara så förbannat envis och tro att det fanns så mycket bättre? Jag trodde verkligen att jag skulle kunna äta kakan men endå ha den kvar.. Dum, dummare, emma!!! Se så mycket jag har förlorat p.ga ett litet fjuttigt jobb som jag endå sa nej till efter någon månad! :(
Jag ska ta mina sista krafter och orka mig igenom natten och morgon dagen.. Snart hemma i sverige!!
Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moment that take our breath away!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar