dum...

Är väl bara rent av dum när jag sitter här och hoppas och vill att allt ska bli bra igen.. Det borde väl fan vara under min värdighet att ens tänka såna tankar. Vad hände? Har han lyckats bryta ner mig så jävla mycket? Dom senaste månaderna har varit en bergodalbana av känslor. Jag vill inte hata honom, jag vill kunna träffa honom utan att vilja ha honom. Jag vill må bra, och jag vill må bra nu! inte sen, nu! Orkar inte med att gå i flera veckor utan att ha lust till att skratta på riktigt.. Vill inte skratta bara för att folk ska se och tro att jag mår bättre, att allt det onda har försvunnit..

Att tänka på att den man älskar och har gett sitt liv till det senaste året inte vill ha en gör så förbannat ont. Det sista jag sa var att gör inte det här mot mig en gång till, jag kommer inte orka det... och endå så sitter jag här, utan något hem eller jobb, utan någon att krypa ner hos om kvällen och hålla om när det känns svårt. Ingen jag kan komma hem till, laga mat med eller krypa upp i soffan med och se en film. Helt jävla ensam! Vad fan ska jag göra nu?! 

Varför kunde han bara inte låta mig gå den första gången i November? Jag hade kunnat mått bra nu, det onda hade inte gjort så ont längre.. Varför gav han mig det där hoppet och lät mig tro att allt var bra igen? Efter en månad med ovisshet så försökte vi igen.. Vilket nu i efterhand visade sig att det var det kanske inte värt... varför lyssnade inte jag på vad alla andra sa, jag hade kunnat gått när jag hade chansen.. men jag var väl lika blind som jag är nu, för hade han sagt att han ville ha mig tillbaka, då hade jag redan suttit i bilen mot rosendal igen..

Om jag inte hade åkt iväg den där första gången, hade allt varit annorlunda nu? När ska jag sluta tänka på allt jag hade kunnat gjort annorlunda? Jag kan aldrig få något ogjort, kan jag få min framtid till att bli bra istället? Om jag tar mig förbi den här helgen så hoppas jag att jag mår bättre.. Just nu är bea min klippa i stormen!! fan vad skulle jag göra utan alla mina underbara vänner och min fina familj som ställer upp hela tiden?!  Älskar er!! Jag hoppas att ni vet det! Även om jag inte säger det så ofta så hoppas jag verkligen att ni vet det!

På måndag morgon rymmer jag till familjen och vännerna i sverige. Jag ska ladda upp batterierna och få börja må bra. Sakta men säkert!