just nu

Jag skriver för min egen skull, inte för att någon annan. Läser ni bara för att ni vill höra om någon annans motgång och förluster så kan ni stänga ner sidan och inte läsa mer..

Jag känner mig ensam, övergiven, dum och förtvivlad..
Jag hade börjat fått mig ett liv igen, vänner jag kunde umgås med, saker jag kunde göra på fritiden, ett hem jag kunde tänka mig att bo i, planer för en framtid var inte så lång borta, hus, hund, barn.. ja allt kunde jag faktiskt tänka mig att ha vart som helst så länge jag bara fick ha det med K... men mitt uppe i allt så rasade mitt liv samman, igen. På ett natt så hade allt försvunnit.. Alltsom jag hade kämpat så hårt för dom senaste månaderna för att få behålla det fanns inte längre.. Jag hade inte bara gått 2 steg bak, utan jag hade fallit rakt ner i hållet igen. Det där förbannade jävla skit hållet som jag inte har varit i på flera flera månader. Och allt var pga han.. Han som hade lovat att finnas där för mig när det var svårt, han som hade somnat vid min sida i flera månader. Han som ville att jag skulle vara där, för hans skull hade jag släppt så mycket.. Jag kunde tänka mig ett liv långt borta från min familj som jag älskar, mina vänner som alltid finns där och har alltid funnits där. Utan jobb och utan något. Jag släppte precis allt för hans skull.

Hur kunde jag vara så dum? Så jävla godtrogen, hur kunde jag hoppas så förbannat på att det var mig han ville ha och ingen annan... När det nu till slut visade sig att jag kan inte vara den han vill att jag ska vara.. Ett nytt liv måste jag nu försöka bygga upp, ett nytt hem, ett nytt jobb. Hur fan ska jag kunna lösa det här? Vart ska jag hitta styrkan till att orka fortsätta som om ingenting har hänt? Hur ska jag kunna somna ordentligt om natten någon annanstans utan att undra vad han gör och med vem han somnar? Att sakna någon gör så förbannat ont, men det gör ännu ondare att veta att den man saknar inte saknar en tillbaka.

Jag borde ta dom här dagarna i bergen för att kunna ordna med boende och jobb. Jag har flera lägenheter jag kan ringa på och få se. Men om jag nu gör det, om jag nu ringer och får en lägenhet. Då är det på riktigt, då är det försent. Då kan jag inte bara släppa allt om han nu hör av sig igen och säger allt som jag vill höra. Att han ångrar sig så mycket, att han vill ha mig tillbaka..

jag är inte online på facebook chatten men är endå inne, bara för att jag inte riktigt kan släppa, för att jag fortfarande vill se och läsa om vad han gör. Msn är på loggad men det är endast han som blockerad, vet att det låter som ett sjukt beteende med det är så jag måste ha det just nu i alla fall, för då kan jag fortfarande se när han är hemma, och jag behöver inte plågas med att han kan se att jag är online och att han inte skriver. 

Det är kanske tystnaden som är värst just nu, men så länge jag har den någorlunda under kontroll kan jag klara av den... 

Gömmer mig från omvärlden, svarar jag inte när du ringer, är det inte för att jag inte vill prata med dig, det är för att jag inte orkar prata med någon just då.. Släng iväg ett sms då istället så ska jag ta mig till att svara...

Jag lever men mår inte bra just nu!