Då var det dags att jobba igen då, kanske man kan få tankarna på annat för en stund i alla fall, vet att det kommer bli jobbigt att komma tillbaka upp i lägenheten.. Så jävla tomt och allt känns meningslöst!!
Känner mig dum och lurad, misslyckad och patetisk..!
Försöker samla ork att ta mig igenom den här veckan men just nu känns måndagen sjukt långt borta.. Vill bara att du ska hålla om mig igen, kyssa mig på pannan och säga att det blir bra, vi tar oss igenom det här.. Men du har redan bestämt dig, du vill inte ha mig i dit liv något mer, kan se det på sättet du skriver till mig på och jag önskar att jag vore någon annan just nu, någon som du vill ha..
Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moment that take our breath away!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar