Söndag

Vill varna alla känsliga läsare, det kan uppkomma en viss djuphet och depression ur det här inlägget...

Som vanligt när jag måste sova så kan jag bara inte, så hava tiden av den jag skulle skaffa lite kraft av så låg jag istället helt vaken och funderade.. Jag tänkte tillbaka på tidigare år, allt som har varit upp och ner de senaste 5 åren.. Har jag någonsin känt mig trygg och avslappnad, på riktigt? Kommer inte ihåg att jag har haft den där känslan av lugn som nästan alla andra tycks ha funnit.. Jag har ett ständigt oro i kroppen, som om jag alltid är på väg någonstans. Kan aldrig riktigt slappna av, kan dega i soffan eller fika med vännerna men har alltid den där konstiga känslan pirrandes i magen oavsett, den behöver knappt vara märkbar men den kommer upp till ytan ibland, illamående, oro, stress... Vad är det för något? Kommer det försvinna eller kommer jag aldrig att få vara riktigt lugn och avslappnad.. Kommer jag aldrig känna mig så trygg att jag stannar på en plats en längre tid? Är det omöjligt för mig?

Känns som om det mesta snurrar just nu, sjukt egentligen för jag har de riktigt bra ju.. Goda vänner som alltid finns där, en familj som älskar mig trots mina ständiga snesteg, ett bra jobb som jag trivs på, en lägenhet som jag älskar, en katt som är min bebis... Finns de som har det 1000 gånger värre endå ska jag sitta här och klaga som en 10åring, är det dags att bara bita ihop och växa upp snart kanske?!

Ger bara fan tror jag och tar mig igenom den här dagen...