ruta ett

Allt som har varit gömt hela den här tiden trycker på och är på väg upp till ytan igen... Det känns som om jag tar 3 steg bakåt och är tillbaka där jag trodde jag aldrig skulle behöva vara igen.

Ilska... Allt känns så fruktansvärt fel, vill inte vara här! Vill vara där, hos dig. Vill att du ska hålla om mig och säga att allt är bra nu, det vara bara en mardröm, inget har hänt.. Men över 2 månader har gått och jag som trodde jag hade klarat det bra, vuxit och fått börja mått bra igen, allt känns borta...

Om en vecka är jag där igen.. jag vill inte, men samtidigt så vill jag.. Vill se dig, prata med dig, vill låtsas att allt är bra igen.. Vill inte åka tillbaka, men vet att jag inte kan stanna. Det gör ont, förbannat jävla skit ont!! 

Fuck!!