Men ett hej då, det behöver väl inte vara för alltid??
De sista timmarna i dalen har jag tillbringat hemma hos bjarte och snart tar jag turen till anette, känns svårt att behöva säga hej då när jag helst av allt bara vill stanna kvar.. Se träden bli gröna och få vara med en sommar till.. men jag vet att det inte går, att jag måste åka. det är tungt och just nu är det enda jag vill att bara ut och springa, springa av mig allt och få allt ur huvudet som snurrar runt runt...
Upp och ner, ut och in..
Ikväll ska jag svälja ner alla känslor tillsammans med ett glas vin hos min finaste bästaste vän.. Behöver dig mer än någonsin just nu älskade du <3
Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moment that take our breath away!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar